Att se och läsa - Kådisbellan

Judar, sängvätare, cykeltjuvar, fingerpullare, polisspioner, mfl. En mängd olika figurer passerar revy i Roland Schütts uppväxtskildring Kådisbellan. I centrum står den unge Roland, hunsad av lärare och den boxningsbitne storebrodern, men uppfinningsrik som få. Mamma Zipa är  judinnan som har flytt från förföljelserna i Tsarryssland. Pappa Fritiof är tapetseraren som bjuder in den unga kvinnan till sin tapetserarverkstad, där tycke uppstår. Paret bosätter sig snart på Hälsingegatan 3, 2 trappor över gård.

Fritiof är ateist och en brinnande socialist, och när diskbråck och förlamade ben hindrar honom från att utöva tapetseraryrket öppnar familjen en kiosk, eller "snusbod" på Odengatan 84, där antikaffären Mormors spegel idag ligger.

I snusboden samlas Fritiofs kamrater från Stockholms atletförening,  gubbar från det närliggande ålderdomshemmet vid Sabbatsberg, socialister och så arbetarfruar. Boden specialiserar sig nämligen, förutom tobaksvarorna, på socialistlitteratur - som säljs vidare utan påslag för att sprida den socialistiska läran - och en på denna tid förbjuden produkt - kådisen!

Barnbegränsningsfrågan bland arbetarna är nämligen viktig, särskilt för de kvinnliga ungsocialisterna, där mamma Zipa är engagerad. Men försäljning av "föremål avsedda för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge" är kriminaliserade enligt en skrivelse i strafflagen. I kiosken på Odengatan säljer Zipa försiktighetsartiklar under disk; lösenordet blir "får jag ett kuvert". Innan kuvertet överlämnas till köparen blåses innehållet upp för att testa dess hållbarhet.

Filmen som baseras på boken Kådisbellan kom ut 1993.

Den uppfinnige Roland har inte riktigt full förståelse för vad "ballongerna" används till, men tar fasta på deras extrema flexibilitet. Ur kioskens stora förråd nallar han kådisar och börjar tillverka och sälja kådisbellor, till grabbarna i Vasaparken. Dessa bellor har en oöverträffad pricksäkerhet och försäljningen går som smör, till den dag då vuxenvärlden förstår vad de är gjorda av. Då blir det slut på Rolands eknomsiska lycka. Men spridningen av bellan har gjort att fler familjer fått nys om Zipas artiklar, och försäljningen i kiosken går desto bättre.

Kådisbellan beskriver en helt annan tid i Vasastan, då Vasaparken hade egen vaktis som värmde sig och rökte cigarr i tobaksboden, flerbarnsfamiljer bodde i Vasastans smålägenheter, torrdassen stod på innergårdarna, ungarna sparkade boll på gatorna och röken låg tjock kring Atlaskvarterens industrier.

Filmen som baseras på boken Kådisbellan kom ut 1993.
Filmen spelades till stor del in i Prag eftersom den
svenska stadsmiljön förändrats alltför mycket för att
kunna likna 1920-talets Stockholm.