Stallmästaregården

Tennstopet

Tennstopet i hörnet Odengatan/Dalagatan. Den klassiska krogen har funnits sedan 1867, då fanjunkare Sven Gustaf Högberg öppnade biljardsalong på Fredsgatan 9, i hörnet mot Konstakademien. Inrättningen fick namnet Rosenbads Schweizeri. Så småningom skulle lokalerna på Fredsgatan rivas och Stopet fick flytta till Vattugatan i Klara. Men inte heller Klarakvarteren klarade sig ifrån skopornas framfart, vilket ju är allmänt känt. 1965 tvingades Tennstopet att åter flytta till de nuvarande lokalerna.

På Stockholmskällan finns en film om sista kvällen på Tennstopet, på den gamla adressen.
Källa: Boken om Stopet, www.tennstopet.se 

Tennstopet på adress nummer 2: Vattugatan 8. Härifrån flyttade man 1965. Bild av Lennart af Petersens, från Stockholmskällan.

I Vi i Vasastan nr 36 2011 fanns en intervju med Gunnar Ekdahl, källarmästare på Tennstopdet sedan 1976. Högerklicka och öppna i nytt fönster för att få upp artikeln större.

.

Borgerskapets änkehus

Änkehuset är en institution från 1724, som inhyste änkor och ogifta döttrar till avlidna borgare. Borgare var de invånare i staden som ägnade sig åt hantverk och handel och fram till 1864 ägde ett så kallat burskap. Burskapet delades ut av staden, efter avklarat prov på yrkesskicklighet.

Änkehuset bildades efter holländsk modell efter en donation av Abraham Grill. Till byggnaden i Vasastan flyttade änkehuset från Hamngatan år 1879. Den nya byggnaden var ritad av Emil Vikor Langlet.

Interiör från 1899, från Stockholmskällan.

Ur Enkehusets stadgar:
"Den Enckia, som skall antagas uti detta Enckiehus, skall hafva ägdt en Borgare här i staden til man, som dragit skatt och borgerliga onera, som är emot sextio åhrs ålder, varandes af den oförmogenhet, at hon sig sielfver förmår nähra ej heller har någon att hålla sig til. Åliggandes henne at framvisa trovärdiga Vitnesbörser, det hon så vähl under sit äktenskap i Vählmackten med sin man uti sämja och kiärlek sammanlefvat, som sedan uti si Enckiotilstånd altid et gudfruchtigt och ährebart lefverne fördt och uti fattigdom ej sig sielfv brakt medelst sit eget förvållande genom ett otidigt lefverne." (STF 1929, s. 287)

Borgerskapets änkehus skildrat av konstnären Josabeth Sjöberg (1812 - 1882). Bilden hämtad från Stockholmskällan.se.

Sjukrummet på Borgerskapets änkehus skildrat av konstnären Josabeth Sjöberg (1812 - 1882). Bilden hämtad från Stockholmskällan.se, som beskriver bilden såhär: "Rummet är delat på mitten av en tredelad skärm. Redan på tröskeln möter vi tecken på dödsfall. En svartklädd gumma, med tandvärk, strör hackat granris vid dörröppningen. En död kvinna klädd i fint garnerad svepning ligger i en kista som blir behängd med krusflor. En krans är redan placerad på kistlocket." 

Idag är änkorna sedan länge utflyttade ur Vasastans änkehus. I stället bedrivs två verksamheter av mycket skild karaktär: en konstnärsförening hyr ut ateljéer till i staden verksamma konstnärer, och restaurangen Cliff Barnes, med ökända after-ski-liknande röjkvällar, huserar i bottenvåningen.

Ateljéföreningen Enkehuset förfogar sedan 1988 över 22 ateljéer i det gamla stenhuset. Tidigare drevs ett litet galleri i byggnaden, men idag gör konstnärerna sin närvaro synlig genom Galleri Konstpelaren utanför Enkshusets entré. Här klistras nya bildkonstverk upp var sjätte vecka, med stöd av ett stort utomhusreklamföretag. 2004 tillkom ytterligare en förening - Ateljéföreningen Norrtull - då nya ateljéer färdigställts i huset. Idag är sammanlagt ett trettiotal konstnärer verksamma i huset.

Före detta enkehuset, fångat 1970 av Fredric Bedoire, via Stockholmskällan.

Nya allmänna barnhuset/Norrtulls sjukhus

Allmänna barnhuset spelade under sin glans dagar en viktig roll i Sveriges barnavård. Redan på 1630-talet inrättades institutionen som ett hittebarnhus, men snart kom verksamheten att omfatta alla värnlösa barn. Verksamheten såg dock väsentligt annorlunda ut från hur vi idag tänker oss ett barnhem. Fram till 1880-talet delade barnhuset och tukthuset lokaler vid Drottninggatan/Norra Bantorget. Barnen sattes i arbete på en manufakturfabrik, tillsammans med de intagna.Verksamheten förändrades dock under 1700-talets slut och kom allt mer att handla om utackordering av barn på landet.

Under 1880-talet skildes tukt- och barnhusets verksamheterna åt. Fångarna förflyttade i allt högre grad till Spinnhuset på Långholmen, och barnen fick flytta in i nya lokaler vid just Norrtullsgatan, som stod färdiga 1885. Den nya inrättningen var en mönsteranläggning med dåtidens alla moderniteter, och innehöll amsalar, sjukhus, tvätt- och köksinrättningar. Under 1900-talets början var detta Sveriges största barnklinik.

Utsikt från Vanadislunden, västerut mot Allmänna barnhuset. Bild från 1896 hämtad från Stockholmskällan.

Interiör med barn och personal uppställda, från Allmänna barhuset kring sekelskiftet. Foto från Stockholmskällan.

Institutionens hade ansvar för de omhändertagna barnen fram till deras sextonde år. Vid sekelskiftet var 4000 barn utackorderade på landet. Samtidigt togs ett hundratal barn om hand på plats, antingen inlagda på inrättningens sjukhus, eller närda av någon av de 125 anställda ammorna.

Nya allmänna barnhuset vid Norrtullsgatan. Bilden är från kring sekelskiftet och hämtad från Stockholmskälan.

1917 infördes nya lagar, vilka tvingade fäder att ta ansvar även för utomäktenskapliga barn, och gav mödrarna rätt till underhåll. Detta ledde till att fler ensamma mödrar hade möjlighet att behålla sina barn, och trycket på Allmänna barnhuset minskade, vilket ledde till att verksamheten omorganiserades. Fokus låg i stället på sjukhusdelen, och Allmänna barnhuset blev Sveriges viktigast barnklinik.

Allmänna barnhuset 1928, när fokus skiftat från barnhus till barnsjukhus. Bild från Stockholmskällan.

Verksamheten flyttade sedermera till Karolinska sjukhuset. Sedan 1950-talet huserar de gamla byggnaderna Norrtulls sjukhus.

När barnen flyttade ut flyttade psykogeriatriska patienter in, det vill säga äldre personer med psykiska problem. Idag inrymmer lokalerna en mängd olika verksamheter; psykiatrin är fortfarande ett viktigt inslag, med  öppenvårdsmottagning, ett mobilt team och familjevård.

Norrtull

STF:s årsbok 1929, om Norrtullsgatan: "Över gatan vilar en säregen stämning, intimt förbunden med dess trafik: glada lustfarande på väg till Hagaparken, kapplöpningsfälten vid Järva, friluftsteatern i Norrbackabergen eller Stallmästaregården blanda sig med de långa och många begravningstågen som i dyster högtidlighet skrida ut mot Norra kyrkogården."

Denna kullerstensgata kantades ännu i mitten av 1800-talet av lantegendomar, lador och bergknallar, samt ett och annat värdshus; Tre Liljor, Altona och Stallmästaregården är alla omsjungna av Bellman. I epistel 44 sitter Movitz på Tre Liljor, helt allena, med harpan mellan bena' glimmandes "bred och lång". Värdshuset brann 1869, men namnet finns bevarat i Tre Liljors plan, beläget något norr om det ursprungliga värdshuset, vilket låg där Borgerskapets enkehus idag finns.

Korsningen Odengatan/Norrtullsgatan 1901.

De gamla tullhusen som fortfarande står kvar mitt i Norrtulls enorma trafikkarusell uppfördes på 1730-talet, efter ritning av stadsarkitekt Johan Eberhard Carlberg. Sedan 1671 hade stadens norra tull legat vid dagens Norrtull, efter att sakta ha skjutits norrut från sin ursprungliga plats vid Hötorget, alltmedan staden sakta växte. Fram till 1920-talets slut gick landsvägen in i staden mellan de två tullhusen. Förstugorna som syns närmast vägen i bild revs runt sekelskiftet när vägen breddades.

Norrtull är idag den enda av de gamla stadstullarna som ligger vid stadsgränsen - gränsen mellan Stockholms och Solna stad ligger invid tullhuset.

Tullhuset tjänade, som namnet skvallrar om, till att ta upp tull. I stadens tullordning från 1622 stadgades att det skulle finnas sex tullplatser, fyra på land och två till sjöss. För att besökande skulle ta sig in just genom tullpassagerna skulle Stockholm omgärdas av ett staket. Den så kallade "lilla tullen" skulle tas ut på alla ätliga, slitliga och förnötliga varor" som fördes in för att säljas. Så kallat landsköp - att  lämna staden för att själv inhandla varorna och därmed undvika tullen - förbjöds.

Källa: Stockholms stads kulturminnesskyltar

 Norrtull från stadssidan fångat på 1890-talet

Tullhusen vid Norrtull sedda från Solnasidan 1901 genom Kasper Salins lins.

Utsikt från nuvarande Rödabergsskolan med Norrtull och Norrtullsgatan precis invid bergskanten.

Slutet av Norrtullsgatan mot Norrtull, 1965. Bild av Ingemar Gram.


Alla bilder från Stockholmskällan.se

Sabbatsberg

Sabbatsbergsområdet har, till skillnad från de allra största delarna av Vasastan, anor ända tillbaka till 1200-talet. Ända in på 1700-talet låg på platsen delar av Rörstrands tegelbruk som levererade byggnadsmaterial till den växande staden. Här fanns bostäder och brygghus, tegellador och tegelugn, samt stora gropar ur vilka leran hämtades.

När vinskänken Valentin Sabbath, en av dåtidens inflytelserika krögare, köpte delar av området 1709, ämnade han anlägga värdshus. Utvärdshus var på modet under denna tid, då stadens festprissar lämnade smutsen och dammet för att fukta sin strupe i naturens hägn, men för all del med en värdig inramning, som den hos Valentin Sabbath. De stora groparna kom också väl till pass - där skulle karpdammar anläggas.

Bygget satte genast igång, men redan 1720 dog Sabbath och värdshuset med ägor övertogs av en Johan Fredrik Rinke. Namnet på platsen hade redan etablerats som Sabbatsberg, något som möjligen störde den nya ägaren, vilken försökte etablera namnet Rinkeshov. Idag vet vi dock att han inte lyckades. Rinke lyckade heller inte driva verksamheten lika framgångsrikt som Sabbath, och egendomen vandrade mellan olika ägare till dess att den inropades av "stadens församlingars fattighus".

Sedan dess har fattighus, sjukhus och ådlerdomshem dominerat Sabbatsbergsområdet. Delar av området har också upplåtits till en gasklocka samt till Sabbatsbergs brunnslasarett.

Källa: Stockholmskällan: Tord O:son Nordberg "Från byggnadsavdelningens undersökningar år 1949", Stadsfullmäktiges handlingar, bihang 33/1950

Ett utförligt dokument om Sabbatsbergs historia finns här.

Min bostad på Sabbatsbergs Wärdshus, under brunnsdrickningens år 1856, kl. 3/4 till 6 på morgonen. Akvarell på papper av Josebeth Sjöberg. Konstnären själv sitter höger i bild och tar av sig strumporna. På bildens baksida har noterats i blyerts "Druckit 182 glas vatten".

Brunnsdrickande i Sabbatsberg på en målning från 1856 av bildkontnären Josabeth Sjöberg.  Alla de avbildade är numrerade, liksom konstnären som har nummer 26. Bilden hämtad från Stockholmskällan.

Sabbatsbergs brunnssalong av Josabeth Sjöberg, själv med nummer 28 på bilden.


Carl-Michael Bellman: Sabbatsberg den 12 Juli 1782 

Systrarna skola
Ej sitta, vän vid vän,
Och barmen sola
Och gunga längre än.
Hvar från sin bänk
Stig fram till Bacchi skänk
Och betänk,
Hvad safter fins i källaren.

* * *

Af första tåren,
Min sköna! - vet hon hvad -
Blir hon, som våren
Så vacker, ung och glad.
Syster! kom, kom,
Och lät oss klinga om:
Och den som
Ej klingar, hädar Doctor Blad

* * *

Sorgen bortdrifves
Uti ett muntert lag.
Ängslan och qval
Och tårar utan tal
På en bal
Med Bacchus dansas bort på en dag.

* * *

Glaset med vatten
Ger fägring snart god natt
Och under hatten
Gör ögats eld så matt:
Och gunga här
Och promenera der,
Sådant är
Att sönderbryta Bacchi tratt.

* * *

Syskonen böra
Vid morgonrodnans rand
Glädtigt sig snöra,
Med tumlaren i hand,
Och tänka så:
Tänk, om vi kunde få
En eller två
Buteljer Malaga ibland!

* * *

Vi skull' så tysta
i våra hushåll gå,
Hvirfla och nysta,
Och sätta grytan på,
Mot klockan ett
Ha steken på sitt spett,
Och beredt
En lustig måltid för oss då.

* * *

Sjungom nu alla
Till vinets pris en sång:
Lät oss befalla
Tolf bålar på en gång.
Bort med allt smek,
Mjeltsjukans knep och strek,
Och apthek,
Och sjelf rumorarns bjellrade stång!

Generellt om Vasastan

"Mycket finnes ej kvar av det som varit, och mycket har egentligen icke funnits att bevara. Området var i många hundra år en stadens utmark, som endast långsamt erövrades av den växande staden. Här lågo tobaksland och trädgårdar, bergknallar och skogsdungar, och det var egentligen endast efter de båda utfartsvägarna med sina tullstationer vid Norr- och Roslagstull, som det fanns någon nämnvärd bebyggelse."

"Först för några decennier sedan började här en bebyggelse av större mått och ännu i dag är området på sätt och vis en stadsdel i vardande."

"Stockholm", Svenska turistföreningen, red. Anrick, C-J, Boheman, Ezaline, Lindhagen, Arthur; Stockholm 1929

Byggnader - Observatoriet

Obervatoriet 2009. Bild av Elisabeth.

Observatoriet sett av konstnären Magnus Isaeus år 1868. I förgrunden Rensgatan.

Byggnader - Bonnierhuset

Bonnierhuset och Karlbergskanalen sedda från St Eriksbron.


Den höga, gula tegelbyggnaden med tågspåren som idag söker sig in till Stockholms central längsmed Karlbergskanalen på sin ena flank och Torsgatans sluttning ner mot Norra bantorget på sin andra flank, ritades redan 1937 av den kände arkitekten Ivar Tengbom, tillsammans med sonen Anders. Tengbom den äldre fick sitt stora genombrott när han ritade Stockholms konserthus 1920, och hade därefter fått ett antal prestigefyllda uppdrag i Stockholm och runtom i landet.

Bonnierskrapan 1962, sedd nerifrån Torsgatan. Bilden är tagen av Lennart af Petersens, på Stockholmskällan.

Uppdraget att rita Bonnierhuset tilldelades Tengbom d.ä. och d.y. genom en arkitekttävling utlyst av Åhlén och Åkerlunds förlag, vilka var i behov av nya lokaler. I den nya skyskrapan ritades in kontor för redaktioner och administration och i det långsmala, utskjutande partiet fanns utrymme för de praktiska delarna av förlagsverksamheten; tryckeri, bokbinderi samt lager- och distributionsutrymmen.

Men det skulle dröja ända till 1946 innan bygget kom igång, och till 1949 innan den nya byggnaden stod färdig - andra världskriget kom emellan.

Bonnierhusets klocka lyser upp Stockholmsnatten och tågspåren på väg in mot Stockholms central. I förgrunden Bonniers konsthall, invigt 2006.

Åhlén och Åkerlund ägdes sedan 1929 av Bonnierkoncernen, och gav ut titlar som Vecko-Revyn, Husmodern och Damernas värld. Idag heter förlaget Bonnier tidskrifter, efter att ha bytt namn 1984. Huvudkontoret är sedan ett par år flyttat till Sveavägen, men bland andra Bonnierägda Dagens industri huserar fortfarande i Bonnierhuset, tillsammans med koncernen utomstående hyresgäster såsom Öhrlings PriceWaterhouseCoopers. Idag är hela byggnaden ombyggd till kontor, efter en omfattande renovering under 1990-talet.

Källa: Andersson, Hans O & Bedoire, Fredric: Stockholms byggnader, Prisma 1973; www.bonnierfastigheter.se; Wikipedia

Byggnader - Stadsbiblioteket

Stadsbiblioteket under byggnad 1927. Nedanför biblioteket syns husen på Lilla badstugatan. Bild från Stockholmskällan.

Byggnation åt väster under uppförandet av Stadsbiblioteket. Bild från 1932, från SvD:s arkiv, via Stockholmskällan.

Bakom biblioteket, vid Observatoriekullens norra fot, lever ett litet torg en tynande tillvaro. Så har det dock inte alltid varit - här, på Odentorget, idkades en gång Vasastans enda torghandel  "i en liten pittoresk samling salustånd" (STF:s årsbok "Stockholm", 1929, s. 284)

Besökare på Stadsbiblioteket, cirka 1940. Fotograf Lennart af Petersens, Stockholmskällan.

hej hej

Pojkar leker i plaskdammen vid Sveavägen, med Stadsbiblioteket i fonden. Bilden är tagen av Lennart af Petersens 1946, från Stockholmskällan. 

Biblioteket sett från Spelbomskans torg, där torghandel tidigare pågick. Bilden tagen 1965 av Ingemar Gram, från Stockholmskällan.

Parker - Observatorielunden

I nord-sydlig riktning genom Stockholm sträcker sig Stockholmsåsen, en grusås som präglat stadens framväxt och utformning, trots att den idag inte är synlig på så många ställen. Åsens högsta punkt finns dock fortfarande kvar i ursprunglig pompa - Observatoriekullen som stoltserar 42 meter över havet. Här lät Kungliga Vetenskapsakademien på 1750-talet uppföra Stockholms observatorium efter ritningar av Carl Hårleman. Platsen var självklart vald för sin upphöjdhet, vilket på denna tid möjliggjorde astronomiska observationer. I och med att staden så sakteliga tätnade och ljussattes runtom observatoriet förlorade byggnaden sin fördelaktiga placering. 1931 flyttades verksamheten till det nybyggda observatoriet i Saltsjöbaden.

Utsikt över Stockholms från Observatoriehöjden, av Erik Wilhelm le Moine, 1830-35.

Sedan 1990-talet inrymmer byggnaden Observatoriemuseet, där man bland annat kan se en temperaturslinga som sträcker sig ändå tillbaka till 1700-talet. Sedan 1756 har temperatur och nederbörd mätts varje dag på denna plats. Det gör observatoriet till den enda plats i världen där vädret registrerats löpande under så lång tid. Temperaturmätningarna fortsätter än idag från observatoriet, nu i SMHI:s regi.

Observatorielunden sedd från Kungstensgatan 1902. Bilden tagen av Larssons ateljé, från Stockholmskällan.se.


Observatorielunden sedd från Odengatan 1902. Bild av Larssons ateljé, från Stockholmskällan.se.


Observatoriekullens östra sida, bebyggelse på Saltmätargatan i början av 1900-talet. Foto av G. Arméen, från Stockholmskällan.se.


Utsikt från Observatoriekullen över Sveavägen 1930. Fotograf Thure Boberg, från Stockholmskällan.se
Observatorielunden december 2009. Foto Elisabeth.


Observatorielunden med utsikt över Stadsbiblioteket, december 2009. Foto Elisabeth.

Profilerna - Strindberg

Strindbergs Blå tornet, i hörnet av Drottninggatan och Tegnérgatan. Bild från 1900-talets början, från Stockholmskällan.

August Strindbergs begravningståg på väg mot Norra kyrkogården längs Norrtullsgatan 1912. Källa. Stockholmskällan.

Stridberg beskriver livet på en malmgård invid Norrtullsgatan i Tjänstekvinnans son.

Strindbergs grav på Norra kyrkogården. På korset finns inskriptionen "O crux ave spes unica" - "Var hälsad kors, mitt enda hopp".

 

Strindbergsmonumentet i Tegnérlunden färdigställdes i gips redan 1916 av Carl Eldh, men den fjättrade titanen i brons kom inte på plats förrän 1942.

Parker - Bellevue

 Bellevueparken

 Bellevueparken tolkad av Johan Fredrik Martin under1700-talets andra hälft.



Bellevueparken sedd från Vanadislunden 1896. Bild från Stockholmkällan.se.


Bellevuevägen 1904. Från Stockholmskällan.se.

Parker - Vasaparken

Vasaparken österifrån 1907.

Torsgatan från St Eriksplan 1902. Till vänster Vasaparken.

Vasaparkens skridskobana 1933.

Korsningen Dalagatan/Odengatan år 1907.

Äldre par i Vasaparken 1959. Bild av Cato Arvidson.