Parker - Observatorielunden

I nord-sydlig riktning genom Stockholm sträcker sig Stockholmsåsen, en grusås som präglat stadens framväxt och utformning, trots att den idag inte är synlig på så många ställen. Åsens högsta punkt finns dock fortfarande kvar i ursprunglig pompa - Observatoriekullen som stoltserar 42 meter över havet. Här lät Kungliga Vetenskapsakademien på 1750-talet uppföra Stockholms observatorium efter ritningar av Carl Hårleman. Platsen var självklart vald för sin upphöjdhet, vilket på denna tid möjliggjorde astronomiska observationer. I och med att staden så sakteliga tätnade och ljussattes runtom observatoriet förlorade byggnaden sin fördelaktiga placering. 1931 flyttades verksamheten till det nybyggda observatoriet i Saltsjöbaden.

Utsikt över Stockholms från Observatoriehöjden, av Erik Wilhelm le Moine, 1830-35.

Sedan 1990-talet inrymmer byggnaden Observatoriemuseet, där man bland annat kan se en temperaturslinga som sträcker sig ändå tillbaka till 1700-talet. Sedan 1756 har temperatur och nederbörd mätts varje dag på denna plats. Det gör observatoriet till den enda plats i världen där vädret registrerats löpande under så lång tid. Temperaturmätningarna fortsätter än idag från observatoriet, nu i SMHI:s regi.

Observatorielunden sedd från Kungstensgatan 1902. Bilden tagen av Larssons ateljé, från Stockholmskällan.se.


Observatorielunden sedd från Odengatan 1902. Bild av Larssons ateljé, från Stockholmskällan.se.


Observatoriekullens östra sida, bebyggelse på Saltmätargatan i början av 1900-talet. Foto av G. Arméen, från Stockholmskällan.se.


Utsikt från Observatoriekullen över Sveavägen 1930. Fotograf Thure Boberg, från Stockholmskällan.se
Observatorielunden december 2009. Foto Elisabeth.


Observatorielunden med utsikt över Stadsbiblioteket, december 2009. Foto Elisabeth.