Parker - Vanadislunden

Gudinnan Freja är för många välkänd som fruktbarhetsgudinnan i den nordiska mytologin. Eftersom hon var vanernas viktigaste gudinna går hon även under namnet Vanadis. Efter henne uppkallades Vanadislunden i den stora namnrevisionen 1885. Innan dess hade höjden burit namnet Ormträskhöjden, efter den lilla sjön Ormträsket som låg där Wenner-Gren Center idag tornar upp sig, vid Sveavägens slut.

Brunkebergåsen har ju genom seklen sakta men säkert schaktats bort från Stockholms innerstad, men Vanadislundens kuperade form kan hänföras till denna rullstensås som tidigare skar genom hela Stockholm. Från att vara ej höjd bland andra började den faktiska parken att anläggas i samband med att Stockholms norra utmarker blev mer och mer bebodda och planerade i slutet av 1800-talet. 1893 planterades cirka 2000 träd och buskar på höjden, och arbetet med att anlägga parken var i stort sett färdigt 1903.



Vanadislunden 1899. Från Stockholmskällan.se.

Vanadislunden 1902. Bild av Larssons ateljé, från Stockholmskällan.se.


Vanadislunden 1902. Bild via Wikimedia.
Vanadisvägen med Vanadislunden i fonden, där den borgliknande Vanadisreservoaren tornar upp sig. Bild av Kasper Salin från mitten av 1910-talet, via Stockholmskällan.se.


1938 öppnades portarna till det som kom att bli det mycket populära Vanadisbadet, ett vattenhål - i ordets rätta bemärkelse - för många stockholmare, särskilt mindre bemedlade som inte hade möjlighet att lämna staden under de heta sommarmånaderna. Det ritades av arkitekten Paul Hedqvist och uppfördes i tidens funktionalistiska stil.

Badet hade två bassänger och en plaskdamm för barn. Vid anläggning av utomhusbassängen kunde man lägligt nog använda sig av ett gammalt stenbrott, som låg i ett skyddat sydvästläge.

Solbadare på det nyöppnade Vanadisbadet 1938, bild från Stockholmskällan, ursprungligen från Svenska Dagbladets arkiv.

Folkmyller på Vanadisbadets uteservering, bilden tagen av Yngve Karlsson för SvD 1944, nu finns den hos Stockholmskällan.